Från klarhet till klarhet med SJ
Bryter inte SJ mot någon av FN:s konventioner när man visar upp en människosyn och anti-service-anda som denna?
Jag håller med dig, detta borde någon MR-jurist titta på. Det finns ju skrivelser mot grym och omänsklig behandling som förmodligen skulle kunna innefatta detta. Jag har helt slutat att anlita SJ, de har allvarliga problem med sin människosyn. När jag läser reportaget så får jag obehagliga rysningar med hänvisning till vissa järnvägstransporter i Centraleuropa på 40-talet...
Konstigt att SJ inte använde sina nya övervakninigs-verktyg, förlåt service-verktyg, och skickade ut informations-SMS och ringde upp alla kunder som har tvingats att registrera sig i SJs biljett-FRA-system med personliga biljetter.
Artikeln är fel. Jag satt på tåget. Toalleterna fungerade, men luktade lite kiss. Det var varmt, men det fanns både vatten, öl och vin i bistron.
Dessutom kanske man kan ha lite överseende med att det blir krångel när det ligger en gubbe under tåget i småbitar.
Då måste man bland annat stänga av elen på tåget för att komma åt och kunna rengöra tåget. Man vill inte att det ska ligga en massa likrester på tåget när det kommer till stationen. Då blir det lite varmt. Man vill inte gärna öppna dörrarna med respekt för att passagerarna varken vill känna lukten eller se geggamojan.
Det kom ny personal efter en halvtimme.
Information kom kontinuerligt i form av följande...
Det har skett en olycka med en person inblandad, det här kommer att ta lång tid, vi vet inte hur länge, räddningstjänsten är på väg, vi återkommer så snart som möjligt.
Det var den informationen som fanns, mer kan man inte begära.
Som det verker, kan du inte dra slutsatser utifrån en artikel i tidningen om vad som skett. Jag tror inte någon av passagerarna hade velat gå ut ur tåget, med tanke på omständigheterna, en död människa. All personal ombord måste bytas ut vid en sådan olycka. Att sen räddningstjänstens insats tog väl lång tid kan inte SJ lastas för. Troligtvis fanns det likrester som satt lite dåligt till, så att säga.
Att olyckliga människor tyvärr kastar sig framför tåget är inget nytt. Och det kommer inte att upphöra inom överskådlig tid.
Ett företag som har till uppgift att transportera resenärer enligt utlovad tidtabell och med löften om komfort under resan måste jobba stenhårt på att minimera störningar, hur obehagliga de än må vara.
Det gör inte SJ idag, är min uppfattning.
Trasiga tåg, sunkig miljö och otrevlig personal är ett faktum som vi pendlare allt för ofta påminns om.
Det finns dock ljusglimtar, allt är inte nattsvart. Ny trevlig personal med en mer handlingskraftig attityd har börjat dyka upp på allt fler avgångar. Det gillar vi!
Tro mig, SJ och andra järnvägsoperatörer arbetar stenhårt mot Banverket för att förhindra obehöriga i spårområdet. Men det är Banverkets ansvarsområde, tillsammans med markägare (=kommuner) att stängsla in järnvägen. Tyvärr klipps denna stängsling upp ofta av personer som vill gena över spåren. Som en annan kommentar visat är SVD: s artikel osann, någon som knappast kan anses förvånande. Istället borde du visa hänsyn till personlen och främst föraren som varit med om ett traumatisk upplevelse, istället för att anklaga SJ för inkompetens. De må anklagas för mycket, men att de kör över en människa kan inte vara deras fel. Inte heller att räddningsinsatsen tar några timmar. Att du är kund hos SJ är inte relevant i sammanhanget.
När jag läste text i SvD, trodde jag allt som skrevs om SJ. Sedan fick jag en annan bild, när jag läste kommentar av Torbjörn och Martin.
Jag åker ofta tåg mellan Stockholm och Herrljunga. Alltid med trevlig personal och bra service. Senast när jag åkte, blev en passagerare sjuk strax innan tåget skulle avgå från Centralen. I väntan på ambulans söktes i högtalere sjukvårdskunnig person. Försening på 20 min, som för många orsakade problem vid nästa tågbyte, säkert accepterades av alla.
Vad som är sant och osant vet vi inget om, Martin.
Det som passagerare och tågpersonal upplevde är sanning för dom och därmed finns det hundratals versioner av det som hänt.
Föraren ska givetvis ha all hjälp i världen för att reda ut sin traumatiska upplevelse.
Min kritik kvarstår och är saklig: SJ saknar fokus på sitt uppdrag.
Om du nu inte vet vad som är sant så undrar jag varför du skriver som du gör...
En relevant fråga, Torbjörn.
Varför tycker och skriver någon något överhuvudtaget?
De som var med på tåget och intervjuades i Metro (http://www.metro.se/2009/09/22/1060/fast-i-stromlost-tag-i-flera-timmar) har inte upplevt det på samma sätt som du, eller hur? Och är deras sanning mindre värd än din?
Som kund och i beroendeställning av SJ förbehåller jag mig rätten att kritisera och berömma SJ hur mycket jag vill.
Men, vill jag inskärpa, jag ljuger inte. Allt som står här på bloggen går att verifiera.
OT, men det är det någon mer än mej som tröttnat på den simpla termen "olycka" i dessa sammanhang? Media frossar ju fullständigt i div skräckfilms-detaljer angående mord och misshandel t ex... varför inte berätta sanningen om vad som händer några utav dom 1500 människor per år som väljer att ta sitt liv? Trist att sitta instängd på ett tåg i några timmar... dock lite värre för personalen, föraren och räddningspersonalen.
Jo men nu får du ge dig.
Först skriver du att det här gillar VI, och sedan att VI inte vet något. Du borde ändra din skrivstil och börja använda ordet JAG mer, speciellt som att du så sant påpekar att det kan finnas olika perspektiv på en sak, beroende på hur man uppfattat den.
Om intervjuad part i Metro hade orkat krypa ut från förstaklassvagnen så hade dom upptäckt att det fanns personal på tåget hela tiden!
En kvinna, som jobbar på SJ, men som inte var i tjänst tog efter samtal med den avgående personalen över rodret, hon stod i bistron tills det dök upp en ny blixtinkallad snubbe från SJ.
Det är ett naturfenomen att människor klagar på avsaknad av information i sådana lägen, det hade inte spelat någon roll hur mycket information och krisberedskap som fanns tillgänglig, artikeln i Metro hade skrivits i vilket fall.
Jag upprepar därför, allt gick lugnt och sansat till, vi var inte lämnade till vårt öde. Brandkår och ambulans fanns på plats, om någon skulle ha börjat må riktigt dålig så fanns mycket goda resurser endast en tåglängd bort.
Deras "sanning" är naturligtvis inte mindre värd. Dock vinklar media krafigt saker och ting, och de är inte riktigt vad som beskrivs. De inblandade känner ofta inte igen sig. Jag riktar inte heller kritik mot de som uttalar sig, utan media som förvränger sanningen för egna syften. Som andra skribenter påpekat fanns det personal ombord hela tiden och toaletterna fungerade. Men de intervjuade ville kanske att någon skulle hålla dem i handen medans de kissade. Att gnälla på att tåget blir strömlöst för att räddningstjänsten måste plocka likrester kan bara beskrivas med ett ord: smaklöst! Och vad tycker du SJ skulle gjort annoulunda? Struntat i att nödbromsa och åka vidare kanske? Eller på vilket sätt missar SJ sitt uppdrag i denna tragiska händelse?
Jag satt i likhet med Torbjörn på tåget och kan bekräfta det han säger. De som i en sådan här situation inte kan skilja på viktigt och oviktigt kan inte betraktas som något annat än gnällspikar.
Peter: Ja. Att SJ och medierna istället ska berätta sanningen om den här typen av olyckor håller jag helt med om.
Torbjörn: DU har tydligen all sanning om SJ boende hos dig när det gäller den här enstaka händelsen. JAG (och många med mig) har några år som dagpendlare i ryggen med erfarenhet av kanske ett hundratal längre tågstopp när jag vågar påstå att SJ alldeles för ofta brister i sitt uppdrag.
Men är du nöjd, kul för dig!
Senaste året har jag kvalat in till 26 restidsgarantier (=förseningar på över 40 minuter på min sträcka) och haft ett otal kortare förseningar. Det är en tragisk verklighet, det!
Martin: Jag förstår inte vad media skulle ha för egna syften och därmed förvränga sanningen. Pågår det en konspiration inom medierna mot SJ? Att det finns grupper på Facebook som hatar SJ vet jag, men journalister som konspirerar är väl att ta i.
Självklart måste man stanna och rengöra. Men måste människor hållas instängda i timmar, kan man inte söka andra lösningar t ex genom att evakuera till tåg/buss m m?
Jag vet inte hur många längre stopp du suttit i, men SJ bjuder oftast inte ens på en kopp kaffe när sådana här saker händer.
Sanna: Vad som är viktigt och oviktigt i en sån situation finns det lika många uppfattningar om som tågpassagerare. Men att SJ har ansvaret för hur olyckor och problem ska kommuniceras och hanteras är ett faktum. Och det menar jag att man inte gör på ett bra sätt idag.
Ja, eftersom jag själv pendlar, och arbetat operativt med järnvägstrafik har jag troligtvis upplevt fler trafikstörningar är du, om du nu vill jämföra. Problemet är, oavsett vad SJ skulle gjort, evakuera tåget som du föreslår skulle de få kritik. Sen är det aldrig aktuellt att evakuera tåget vid en påkörning (så länge fordonet fortfaranda är körbart vill säga), jag tror fåtalet resenärer känner för att kliva över en avsliten arm. Eftersom du har varit med om så många trafikstörningar vet du också säkert att tågen ibland kan stå väldigt otillgänliga för att evakuera till buss, då resenärerna måste gå en längre sträcka för att nå buss. En evakuering försenar också räddningsinsatsen då det knappast kan vara aktuellt att plocka armar och ben samtidigt som en barnfamilj går förbi.
Det är ju också så att bussar inte står starberedda så fort något händer, utan bussar (och förare) till samtliga ska hittas, sen ska de också köras någon stans där de kan byta tillbaka till tåg (tåg ska finnas), knappast aktuellt att köra hela vägen till Stockholm. Detta samtidigt som räddningstjänsten plockar likdelar. Knappast genomförbart. Sen tillåter inte räddningstjänsten en evakuering i det läget, men det är väl också SJ:s fel.
Jag noterar dock, att media har en förkärlek, till att hacka på SJ, oavsett om det är deras fel eller ej. I aktuell artikel hade det kanske varit relevant att ställa en kritisk fråga till den intervjuade, vad SJ skulle gjort istället, evakuering är uteslutet, och om resenären inte kan acceptera en stund strömlöshet med tanke på omständigheterna. Det journalistiska logiken är snarare att dramatisera så mycket som möjlig, och sedan undanhålla fakta, det blir mycket bättre så.
Du har fortfaranda inte förklarat varför SJ inte ser sitt uppdrag som viktigt utifrån denna händelse, för som jag ser det, har SJ i denna situation gjort vad de kunnat. Att passagerana lämnades ensamma i tåget är inte sant.
Martin, troligtvis har personalen och andra inblandade vid olyckan gjort exakt det man instruerats och haft mandat till.
Jag menar inte att det är enkelt att lösa såna här situationer, men a och o när de uppstår är att visa handlingskraft (i alla fall ge sken av) och förståelse för de som drabbas av förseningen.
Och jag vidhåller att din arbetsgivare SJ allt för ofta inte hanterar den här typen av händelser på ett bra sätt. Ibland lysande, oftast uruselt.
Och det håller inte.
Är man ett serviceföretag med ett tydligt uppdrag ska man alltid försöka hantera oförutsedda och obehagliga händelser på bästa sätt. Det funkar t ex inte att resenärer får tre-fyra olika orsaker till stopp och förseningar. Då förlorar man i förtroende.
SJ ser säkert sitt uppdrag som viktigt, men attityden som alltför ofta lyser igenom är "att du ska vara glad att du får åka med".
Det finns en god anledning till att tidningar vanligtvis INTE skriver om självmordspåkörningar, och det är att fler personer i kategorin potentiella självmordskandidater INTE skall få inspirationen till att faktiskt sätta sina planer i verket...
Och dessutom förstår jag inte hur man kan klandra SJ för detta, i det här läget är det räddningsledaren, som jobbar på räddningstjänsten, som tar besluten och leder arbetet, ingen annan. Det är även räddningsledaren som säger att allt är klart för att åka igen, och innan han är nöjd åker inga tåg ingenstans i närheten.
Att det dessutom blir strömlöst i tåget är inte så underligt, svårt att ha spänning på kontaktledningen när räddningstjänsten skall stå och spruta bort rester och bevis från tåget, vatten och el är ju som bekant inte så bra i kombination...
Och de som dessutom har mage att klaga på toaletter, och brist på mat, när det ligger en död människa under tåget, saknar verkligen empati och verklighetsförankring, skäms på dem!
Men ärligt, SJ-pendlaren. Hur kan du använda en felaktig bild av vad som hände som exempel på hur dåligt SJ är?
Eller försöker du bara haka på all sorts kritik mot SJ, även falsk och irrelevant? Dina kommentarer har inget samband med olyckan.
Joakim: Människan som lagt sig på spåret kommer att följas av flera, tyvärr. Och varför hon/han hamnade där kan vi bara spekulera i.
Men att tro att det fenomet försvinner för att vi inte pratar om det känns varken verklighetsförankrat eller empatiskt.
Magnus: Läs mina inlägg i bloggen. Varje ord är sant. Möjligtvis onödigt hårda emellanåt, eftersom de skrivits i stunden.
Den aktuella händelsen vi diskuterar här är bara ännu ett exempel på hur SJ tappat greppet om sin kommunikation med kunder och omvärld.
SJ-pendlaren, har du möjligtvis dödat något, med vilje eller ej? Hur tror du personalen mår efter en personpåkörning, hur lätt tror du att det är att vara bra på kommunikation efter en sådan händelse?
Snacka om att sakna förankring i verkligheten!
Joakim: Jag tror vi pratar förbi varandra. Det är såklart inte föraren som ska prata med folk. Hans/hennes trauma måste tas om hand av proffs.
Hantera situationen ska övriga ombordpersonalen göra, och vara tränade för. Det måste vi som resenärer kunna förvänta oss.
Företagskommunikationen är en helt annan sak, hur man hanterar kriser från press och infoavdelning. Där brister det rejält, eftersom resenärernas förtroende för SJ är fortsatt lågt i undersökning efter undersökning.
Nu arbetar jag inte på SJ, vilket jag inte heller skrev, pendlar dock med SJ.
I ditt blogginlägg antyder du att SJ bör anmälas för brott mot de mänskliga rättigheterna, detta på grunder som dels inte är sanna, men också helt felaktiga och utanför SJ:s kontroll.
Enligt andra skribenter här gavs information om vad som har hänt, att vissa inte kan ta till sig detta och enbart ser till sig själva när en helt ofrivilligt och utan att själv kunnat kontrollera det har kört ihjäl en människa, så visar det på allvarliga personlighetsstörningar och brist på empati. Varje olycka är tragisk, men du verkar inte förstå det orimliga i att dels evakuera ett tåg eller behålla strömmen på, när det utanför saneras likrester.
Vad du inte heller förstår är att ombordpersonalen, utöver föraren, försätts i en enorm pyskisk stress i samband med en påkörningsolycka. Dessa har också ett säkerhetsansvar ombord på tåget, och formellt, är de inte längre i tjänst så fort tåget har kört på en människa, även fast de stannar kvar ombord en stund av förklarliga själ. Det är också därför de lämnar tåget innan det fortsätter och bytts ut av jourpersonal för att bli omhändertagna av kamratstöd som ofta också rings ut till olycksplatsen.
Och du tror inte ombordpersonalen påverkas av en sådan händelse? Om inte annat så ligger det i deras arbetsuppgifter även att ta hand om föraren i ett första skede vid en sådan händelse, att utföra de delar av "checklistan" som skall utföras vid händelse av olycka som inte föraren själv kan ta hand om beroende på hur denna mår.
Klart viss information blir bristande, det är inte alltid så lätt att få reda på det man behöver för att kunna informera resenärer.
Att informationen från ledningen på SJ är bristfällande, är dock som du säger skamligt, det är vi väl alla, anställa eller ej, ganska pinsamt medvetna om, men att som du i ditt inlägg försöker hänga SJ för att dom inte släpper ut folk efter en påkörningsolycka, är ju att missa målet med ganska mycket...
Eftersom den här diskussionen slutat handla om de som borde vara i SJ:s fokus, nämligen resenärerna, så tycker jag att vi drar ett streck här.
Hoppas er fortsatta relation med SJ blir fortsatt bra! Jag hoppas i alla fall att min blir bättre!
Alltså har du inga fler argument för att försvara ditt inlägg, som med andra ord kan konstateras vara förhastat och onödigt.
Personalen på tåget har agerat helt i enlighet med det dom ska göra, och hur dom kan göra. Åsikter om detta riktas rimligtvis mot Räddningstjänsten då det är dom, och då räddningsledaren som bestämmer på olycksplatsen när dom väl anlänt.
Helt riktigt Joakim!
Det verkar som alla argument lagts fram från alla håll, därför ett streck i debatten.
Och som så många andra blogginlägg ute i cyberrymden var givetvis detta till en början onödigt och förhastat.
Men den efterföljande diskussionen måste anses ha ett värde, eller hur?
Det har varit intressant att läsa hur människor tänker när det är först ilskan och egoismen som sätts på första plats. För oss som jobbade den dagen är det någonting helt annat. Ordet Service får en ny innebörd när det inte bara är du som ska vara i fokus, utan ett hundra-tal andra resenärer. Det finns regler och föreskrifter. En beslutsordning där SJ inte kan påverka det som Räddningsverket och Banverket beslutar.
Någon skrev att det är bättre att direkt säga vad det är som har hänt. Någon bodde kanske inte i Skåne för fem år sedan, då Skånetrafiken gick ut på sin sida i Metro och beklagade störningarna i trafiken. De beskrev var incidenterna hade inträffat och sex dagar senare var det fyra "olyckor" på samma ställen som stod i artikeln. Någon borde frivilligt anmäla sig till att vara den som är först på plats och sedan tar hand om hela situationen innan Någon blir egoist och glömmer bort att det finnas fler än han/hon som drabbas.
Jag är nöjd med det jobb jag har, förutom den totala beroendeställning jag har till SJ för att ta mig dit och hem, och har inga planer på att byta inom överskådlig tid.
Eftersom den här diskussionen övergått till spekulationer och insinuationer från allvetande SJ-anställda som borde söka annan anställning så stryker jag ett dubbelstreck nu. Hädanefter raderas kommentarer.
Sj-pendlaren är bara en tragisk egoist som enbart lyssnar på sin egen röst, ganska uppenbart. Skriv inte om saker du inte vet nåt om. Jag var inte ombord på tåget och har heller ingen åsikt om det.
Och Johan är uppenbarligen en naiv tönt som inte ska uttala sig om vad jag vet och varit med om i min relation till SJ.
Trippelstreck!
Konstigt nog känns det inte som om undertexten till bloggen stämmer, personer i 40-årsåldern brukar vara betydligt bättre på att uppföra sig, eller ger internets påhittade anonymititet luft åt de allra barnsligaste av tankar måntro..?
Har inget med detta att göra, men om man nu är så less på att pendla och hatar SJ - varför flyttar man inte (eller tar bilen) utan fortsätter att köpa sina tjänster av SJ? Det är ju ett helt frivilligt val. För mig räckte en timme både morgon och kväll i en SL-buss för att flytta närmre jobbet.
Bloggen känns lite som "hurra, vad det är kul att klaga" (även om det måhända ligger ett korn av sanning i det, ingen aning, jag har ingen anledning att åka tåg och skulle jag vara så missnöjd skulle jag definitivt inte gör det.)
Som sagt, den här diskussionen handlar inte längre om SJ:s uppdrag och ambitioner, utan har som så många andra diskussioner urartat till personliga påhopp.
Därmed dras ett supertjockt streck!!!
SJ:s uppdrag är ju att göra vinst, det verkar många ha glömt bort.
Om man läser bloggen och kommentarerna här så undrar man ju vad SJ-pendlaren nu önskar att han skrivit istället för "Hur är det möjligt? Hur kan detta hända 2009? Bryter inte SJ mot någon av FN:s konventioner när man visar upp en människosyn och anti-service-anda som denna?"
Jag undrar också hur SJ-pendlaren tänker sig att pendlare ska kunna få en drägligare tillvaro. Kommer avregleringen att leda till att tågen håller tiden bättre, och att räddningsverkets insatser går snabbare, eller vad ska vi göra för att komma tillrätta med problemet?
Själv pendlar jag med tåg och tunnelbana lite drygt 2½ timme om dan. Anledningen är enkel. Maken fick nytt arbete, och efter ett år hade han kommit fram till att det nya arbetet var det bästa som hade hänt honom, men han hade tröttnat på att pendla 2 timmar om dan. Och jag vill inte "byta ner mig" till sämre lön eller sämre arbetsuppgifter, och inte skilja mig heller. Så då biter man ihop.
Konstruktiv debatt som kan förbättra kollektivtrafiken är säkert värdefull, men råskäll på "SJ" leder bara till att väljare och politiker hellre satsar på motorvägar och förbifartsleder.
Strecket upphävs temporärt:-)
Jag är inte less på jobb eller pendling, jag är less på strulet. SJ säljer en produkt och lovar att ta mig från punkt A till B och tillbaka. Allt som händer på spåret kan SJ inte råda över, så klart, men jag som kund vill uppleva att man gör sitt bästa. Är det så svårt att förstå?
Avregleringen hoppas jag kommer leda till en förbättring, eftersom den oundvikligen är på g. Men jag har personligen tagit ställning mot den. Troligtvis har vi en period av tågkaos framför oss. Man får de politiker man förtjänar.
En drägligare tillvaro för pendlaren nås genom bättre tåg och fler spår. Så enkelt är det.
Självmorden kommer vi inte komma ifrån, men den statistiken måste upp på bordet för att få en förändring. Psykvårdsreformens effekter måste politikerna ta hand om, eftersom de initialt är skyldiga.
Och ja, de allra flesta inläggen här på bloggen är skrivna i samma stund som förseningar och annat inträffat på tåget. Alltså i affekt och med reptilhjärnan som enda resurs och ska/måste betraktas utifrån det. Och jag tror faktiskt inte att det undgår en läskunnig.
Och efter alla de här inläggen och klargöranden som varit, hur skulle det ursprungliga inlägget skrivits med all den här kunskapen i bagaget, undrar Johanna.
Kanske så här: "Stackars jävlar som blev stående där i fler timmar. Jag lider med er. De här självmorden måste få ett slut!"
